Moskvaresan

 

För 190 år sedan – slaget vid Borodinó

Bakgrund
Den 7 september 1812 vann Napoleon I en Pyrrhusseger över den ryska armén vid den lilla byn Borodinó 123 km. väster om Moskva. Förlusterna för ”La Grande Armée” var så stora, att den i praktiken var besegrad. Genom ”den brända jordens taktik” hade ryssarna berövat invasionsarmén möjligheterna att försörja sig. Den ryska armén vek hela tiden undan, Napoleon gavs ingen möjlighet att nå ett avgörande slag. Dock upptog de ryska trupperna under Kutuzov försvar vid Borodinó. Förlusterna vid detta slag som pågick hela dagen den 7 september uppgick totalt till omkring 100 000 man, varav fransmännen förlorade mer än 50 000 i döda och sårade. De ryska förlusterna uppgick till 44 000 man.

Napoleon hade inte kunnat krossa den ryska armén men intog Moskva den 15 september. Efter reorganisation kunde ryssarna angripa resterna av Napoleons armé, då han den 19 oktober tvingades lämna Moskva för att återvända till Frankrike samma väg som han hade kommit.

Av den stolta ”la Grande Armée”, som i fälttågets början i juni hade räknat 500 000–600 000 man, återstod endast omkring 10 000 man i början av december 1812 då man ånyo gick över floden Neman på gränsen mellan Litauen och Polen.

Napoleonsällskapet i Sverige i österled
För att fira denna seger i det fosterländska kriget iscensätts slaget varje år i september med deltagande av många frivilliga i tidstypiska uniformer och med tidsenliga vapen. Eftersom det i år var 190 år sedan slaget, var det extra ”pådrag”.

Napoleonsällskapets i Sverige resa till Moskva och Borodinó omfattade, förutom besök vid Borodinó, kulturella aktiviteter i form av stadsrundtur, besök på Tetrjakovgalleriet och Pusjkinmuseet för bildande konst.

Dagarna för avresedagen syntes skogsbränderna öster om Moskva kunna hota huvudstaden, i varje fall orsaka stora hälsoproblem. Genomföra eller avblåsa resan? En elev ur 2001/2002 års kurs på TolkS och tjänstgörande i svenska ambassadens växel i Moskva gav dock lugnande besked i ett telefonsamtal. Lördagen den 7 september flög så 30 medlemmar ur Napoleonsällskapet i Sverige från Arlanda i en av Aeroflots Boeing 737 till Moskva.

På Sjeremetevo 2, var röklukten skarp. Efter tullpassage – vi gick alla på rött och såg till att få våra tulldeklarationer stämplade – tog en buss oss till hotell Rossija. På kvällen avåts en gemensam middag i en av hotellets många restauranger.

På morgonen den 8 september kändes fortfarande röklukten men den var inte besvärande. Efter viss försening kunde bussen mot Borodinó lämna hotellet strax före kl. 8. Vi anlände till resmålet vid 10-tiden och begav oss till fots genom terrängen tillsammans med många andra till segermonumentet vid Rajevskijredutten, så kallad efter den ryske artillerigeneral, Rajevskij, som förde befälet över denna redutts besättning. Där hölls högstämda tal av f.d. generalen Gromov, nu guvernör i Moskva oblast och en metropolit; huruvida det var fråga om Kirill, metropoliten från Smolensk och Kaliningrad eller någon annan är osäkert. Ca tre kilometer från redutten skulle därefter episoder från slaget 1812 återges. Väl före högtidligheternas avslutande började folk i stora mängder att bege sig till ”slagfältet”. I den hetta som rådde, det var närmare + 30° C, var det bara ca hälften av sällskapets medlemmar som orkade gå denna långa sträcka. Vi som tog oss till ”slagfältet” i den stora människomassan kom tyvärr att hamna lite för långt bort för att det skulle vara möjligt att i detalj följa ”slaget”. Fransmännens anfall och de ryska försvararnas motanfall kunde urskiljas i början, men allt efter som röken från kanonerna tätnade blev det allt svårare att se vad som hände. Fler än 1 500 personer från olika länder deltog i denna iscensättning av slaget där också 20 kanoner och 150 hästar användes. Vi hade fått uppgift om att en publik på fler än 100 000 (!) hade förväntats, vilket vi konstaterade nog stämde ganska bra, det var väldigt många människor!

Måndagen den 9 oktober ägnades åt en rundtur i Moskva, med besök bl. a. vid universitetet, promenad genom den imponerande segerparken, besök i parken med statyer av bl. a. Dzerzjinskij, Stalin, Lenin och andra kommunistiska partikoryféer samt besök i Kreml och beskådande av vaktavlösningen vid den okände soldatens grav. På kvällen tog vi tunnelbanan till och från Cirkus mitt i rusningstrafiken. Föreställningen var mycket imponerande och en upplevelse för oss alla.

Dagen efter, den 10 oktober, besöktes Tetrjakovgalleriet. Av de olika avdelningarna var nog avdelningen med ikonerna den mest imponerande, kanske därför att denna målerikonst är tämligen okänd för oss svenskar. Det var också mycket intressant att i verkligheten se berömda ryska konstverk, som t.ex. Ilja Repins målningar. På kvällen valde några att se Svansjön på Boljsjoj, medan andra med tunnelbana begav sig till en georgisk restaurang.

Den sista dagen, den 11 oktober, besöktes Pusjkinmuseet för bildande konst, där det bl. a. finns en stor avdelning med franska impressionister såsom Cezanne, Monet m. fl. Dessförinnan besökte vi även Kristus förlossarens katedral, där det just då pågick en stämningsfull gudstjänst. Därefter var den organiserade delen slut. Själv tog jag, tillsammans med några andra personer, tunnelbanan till Panoramamuseet över slaget vid Borodino på Kutuzovskij prospekt. Huvudattraktionen är en 110 m stor cirkelrund duk där huvudslaget vid 14-tiden den 7 september 1812 återges. Duken är så skickligt gjord att man faktiskt får en tredimensionell känsla när man betraktar den. På kvällen intogs en gemensam middag på den restaurang i hotellet som är belägen på 21:sta våningen i hotell Rossija, varifrån men har en underbar utsikt över Kreml och Moskva.

Med morgonplanet kl. 0840 lokal tid den 12 oktober från Moskva återvände vi så till Arlanda där vi satte hjulen i landningsbanan kl. 0833 lokal tid.

Slutintrycket av resan är att den blev mycket lyckad. Många hade haft uppfattningen att Moskva var en grå och trist stad och att det inte fanns så mycket att se där, en uppfattning som reviderades totalt; många kunde tänka sig att besöka Moskva flera gånger!

Lars Wiklund
C TolkS 1992–1997
Kassör i Napoleonsällskapet i Sverige



Tillbaka till startsidan
 
 
Bildskärmsupplösning rek 1024x768 IE v4.5